Vi ses igen, underbara land

De sista 3-4 dagarna i Thailand var helt fantastiska men det var en lite konstig känsla. Vi konstaterade både jag och Patrik att vi inte hade något emot att åka hem men vi längtade inte. Samtidigt trivdes vi mycket bra i Thailand och ville absolut inte bort. Det var bara dags att åka helt enkelt.

Det var kanske för att vi visste att vi snart skulle åka som vi kunde luta oss tillbaka och bara njuta de sista dagarna. Men då borde vi ju ha velat stanna... nej, det går inte ihop sig men så var det. Konstig men härlig känsla. Inte ens på flyget fick jag någon ångest, det brukar jag alltid få annars och gråta en skvätt när jag åker hem från en semester. Fast detta var inte någon semester. Det var mycket mer.


Det kanske blev så för att jag VET att jag kommer att åka tillbaka till detta underbara land med alla underbara människor så snart det går. Jag tog inte farväl utan sade bara "på återseende"...