Hej da Ko Samui

Sista kvallen at vi pa favoritstallet Tongchai. Gott som vanligt och barnen fick isglassar och clementiner. De som jobbar dar ville bli fotade tillsammans med barnen och busade lite mer an vanligt. Vi gav lite extra dricks och onskade lycka till. De far namligen inte ha kvar stallet eftersom kontraktet gar ut snart och agaren ska gora nagot annat med stallet men de hittar sakert pa nagot annat.

Skraddaren var antligen klar med Patriks kostymer och skjortor. Det har tagit lite tid eftersom Patrik haft sa manga synpunkter pa detaljer mm men skraddaren gillade nog det. Manga har inte en aning om vad de vill ha, Patrik visste precis hur det skulle se ut och det ar nog roligare for skraddaren.

I morgon lamnar vi Ko Samui och Eden Bungalows. Den tjusiga agarfrun Lydia har dubbelpussat mig hejda och agarmaken Gerald har forsakrat sig om att han far pussa mig hejda i morgon bitti. Det var nar Lydia inte var har och han sade inget om att pussa Patrik...en riktig fuling ar han nog. Ja se fransman... ;-)

Mat, bad och sol racker gott!

Chawaeng beach var mycket fin men vi ville se fler strander. Vi hade fatt tips om en strand som kallas Honeymoon beach bade fran var granne i Hua Hin och fran nagra som vi traffade pa Half moon partyt sa vi akte dit. Det skulle vara litet, trevligt och barnvanligt.

Jag (Lotta) blev lite skeptisk nar vi kom fram. Det verkade ode och ganska saggigt men sa var det inte. Det var lugnt, enkelt och gemytligt. Alla var trevliga och vi kande oss valdigt valkomna och avslappnade. Vi tog oss varsin massage och at god mat medan folk skojade och lekte med barnen. En helt annan upplevelse an Chawaeng men minst lika bra. Same same but different.

Patrik, Linnea och Alexander har hittat en trevlig dam som lagar fried rice i ett hal i vaggen som de har hamtat lunch fran nastan varje dag. Gott och billigt. En dag var vi dar och at allihop (bilden) och hon blev nog lite forvanad nar hon sag att vi hade en unge till.


Vi har lyckats hitta tre middagsresturanger som vi gillar och som ar betydligt billigare an de andra. En indisk resturang som ligger en bit bortpa strandgatan (nastan vid tanten i halet i vaggen). Dar har vi varit flera ganger och maten ar god och stark. Mmm...! Sedan finns en resturang med bara thaimat pa varan gata som ar halften sa dyr som alla andra har och gott var det ocksa. Men dar har vi bara lyckats ata en gang tyvarr, det ar alltid stangt nar vi kommer.












Var favoritresturang heter Thongchai (efter kocken) och ligger precis utanfor den portal som visar att man kommit till Fisherman Village. Det ar ett litet stalle som ar enkelt men frascht. God mat och mycket att valja pa. Och mycket billgare an 20 meter narmare stranden... Min favorit fried morning glory har jag faktiskt bara hittat dar i hela Bo Phut och det har jag atit flera ganger nu. Patrik har fastnat for deras roasted duck.

Annars har vi mest slappat vid poolen eller vid stranden som faktiskt duger bra och ligger ca 50 meter harifran. Efter atta veckor har vi hittat ett slags lugn som inte fanns forut. Vi har gjort valdigt myckat, sett mycket, akt hit och dit och upplevt saker men nu kanns det faktiskt helt OK att bara vara. Vi maste inte se hela on, alla fina strander, alla affarer och vad man kan kopa mm utan vi kan bara ligga stilla i solstolen och ta det lugnt. Forut kunde jag kanna mig lite stressad och rastlos nar det inte hande sa mycket men inte nu. Det ar en fantastiskt skon kansla. Men det tog som sagt atta veckor att komma hit. Det hinner man inte pa en vanlig semester.

Julafton

Julafton blev en riktig kanondag. Vadret var mycket bra, nastan lite for varmt, sa vi akte till Chawaeng beach. En riktig dromstrand! Mycket langgrund, fin sand och rent och snyggt. Ratt mycket folk men inte sa det storde eftersom den var sa pass stor och bred. Vi hade en mycket bra dag och akte sedan hem till var bungalow pa eftermiddagen.

Och kan ni tanka er, tomten hade kommit anda till Thailand for att ge julklappar till barnen. Under en liten plastgran i baren fick Linnea och Alexander syn pa en massa paket och nar vi tittade narmare sag vi att det stod Alexander, Linnea och Matilda pa alla klapparna. Fantastiskt! Vi vuxna fick dock ingenting.

Pa kvallen skulle vi ata pa ett stalle med vattenfall langs vaggarna men bade Alexander och Linnea var sa trotta efter stranden och alla julklapparna att det gick inte. Linnea brakade sa pass att vi reste oss och gick innan vi bestallt mat. De fick lite mat hemma istallet och sedan i sang. De somnade ratt snabbt och sedan passade Patrik och jag pa att ata en riktig god middag for oss sjalva, i lugn och ro. Som sagt, en mycket bra julafton.

Matilda

Vi ar borta sa pass lange sa det hinner handa en del med barnen pa denna tid och jag tankte det kan vara kul, atminstone for de narmast sorjande, att veta lite om utvecklingen.

Matilda ar val den som kommer att ha vuxit och utvecklats mest. Hon kunde knappt ga nar vi akte (tre stapplande steg) men nu gar hon snabbt och sakert. Hon springer nastan ibland nar hon far brottom att hanga med de andra. Hon tranar envist pa olika moment, exempelvis nu gar hon upp och nerfor en trappa och en sluttande ramp har pa hotellet och det ar tydligt att hon tranar.

Bilden: hon har just tagit pa sig solglasogon och sjalv kravlat uppfor trappan och poserar sedan stolt.

Hon kan tva svenska ord forutom mamma och pappa. Blomma heter umma och lampa heter bamba. Sedan skiljer hon sig lite fran andra svenska for hon ar ju i Thailand. Kossa heter inte ko utan oa eftersom ko heter hoa pa Thai. Fisk heter pa eftersom det thailandska ordet ar pla. Hon har aven lart sig peka ut bua, vilket ar Buddha. Finns kanske inte sa gott om sadana i Sverige men har ar de lika vanliga som lampor ungefar.

Allmant kallas hon for vaktmastaren i familjen. Hon haller koll pa allt, gar omkring med vara klader och skor och ger till oss eller staller pa de platser hon tycker de ska vara (eller kastar i poolen...). Hon stanger dorrar och haller ordning.

Hon pratar med allt och alla pa sitt eget sprak. Langa allvarliga utlaggningar om allt mojligt. Som tur ar verkar hon prata samma sprak som thaibarnen for thailandarna lyssnar och nickar och konverserar med henne.

Bilden: i famnen pa favoriten Rat. Nar Rat skulle jobba idag och var tvungen att stalla ner Matilda lade hon sig pa marken och skrek av ilska och olycka.

Hon blir mer och mer sjalvstandig. I borjan var hon blyg for folk men ny springer hon glatt efter stadare och annan personal och foljer med dem nar de jobbar. De tar med henne in i andra bungalows, hon har kort cementtraktor och akt motorcykel, varit inne i kok pa flera resturanger och fatt folja med resturangpersonal till affaren och kopa grejor. Hon behover bara visa sitt leende sa far hon gora massor med kul grejor och det ar hon val medveten om.

Och forvanta er inte att leka tittut med henne eller nagot av de andra barnen. Det heter Cha-ee har och det leker de med ungefar alla de traffar.

Alexander

Alexander lever pa sin charm. Han behover bara titta pa folk sa smalter de. I borjan gillade han inte att filk klamde pa honom men nu accepterar han det ganska ofta eftersom han har en hel del att tjana pa det. Han far mycket uppmarksamhet, blir bjuden pa clementiner och kakor och far saker till och med av de luttrade strandforsaljarna som tycker han ar sa otroligt fin och go. Det ar han ocksa nar han bara vill.

Bilden: kul med fiskar, kul att posera, bast man ser gullig ut.

Annars ar han mycket i sin egen lilla varld och sitter och pillar och fixar med olika grejor. Han visar garna vad han gor om man fragar och berattar om de mest fantastiska maskiner eller enkla vardagsapparater han bygger. I gar gjorde han en gitarr av en rislada och nagra gummisnoddar som han gick och spelade pa och sjong Slayer till. Vet inte om alla har uppskattade det lika mycket som vi men det struntar vi faktiskt i.

Han star ofta lite i bakgrunden av Linnea, vilket han verkar trivas ratt bra med. Han later henne skota det mesta och foljer sedan strommen. Hon ar snabbare att svara och reagera pa saker och det vet han ju. Men det gor att man vet inte riktigt hur mycket han uppfattar och lar sig av det han hor. I Kanchanaburi fick jag dock veta att han kan en hel del. Vi skulle ata. Linnea tittade pa nagot annat intressant nar en kille som jobbade pa resturangen kom fram till Alexander och fragade pa engelska var han heter. Han svarade utan konstigheter Alexander. Killen fragade pa engelska hur gammal han var. Alexander sade tri ye. Killen fragade var vi kom ifran. Swidi sade Alexander. Jag holl pa att ramla av stolen. Hade inte en aning om att han kunde detta. Mycket imponerande av en trearing. Fick allt en liten tar i ogat ocksa...

Bilden: han satt ett bra tag med ett aldre par pa tagstationen i Ban Pong och de verkade ha valdigt trevligt tillsammans.

Nu har han fatt visa annu mer vad han kan och han tar mer och mer plats. Han brukar be om notan och kan aven bestalla kaffe och vatten. Folk alskar nar han halsar och tackar artigt, alltid med ett leende pa lapparna.

Linnea

Linnea ar riktigt snabb att lara sig bade thai och engelska. Hon snappar upp valdigt mycket och det hon inte uppfattar fragar hon om. Det blir valdigt manga Vadda? pa en dag... Det drojer nog inte lange innan hon lar sig engelska, hon verkar verkligen vilja kunna det NU.

Det ar inte bara spraket hon fragar om. Hon undrar over allt och vill veta vad vi sager, vad vi menar, vad vi skrattar eller ar arga for, varfor saker och ting ar som de ar. Och hon forstar valdigt mycket, mer an man skulle vilja ibland. Hon minns allt ocksa sa det gar inte att luras eller tro att hon inte ska komma hag nagot man sade forra veckan. Det gor hon.

Hon ar valdigt hjalpsam nar hon vill. Hon hjalper Matilda med allt mojligt och ser efter henne. Hon var med mig och storhandlade och jag hade stor nytta av henne. Hon kom ihag vad vi skulle ha, letade upp saker i det enorma varuhuset och papekade snabbt nar jag rakade ta fel kunvagn.


Bilden: hon hjalper mig fa tag i en Tuk-Tuk i mycket trafik och het varme.

Man skulle kunna tanka sig att det ar jobbigt for henne att Alexander far sa pass mycket uppmarksamhet, det ar hon inte van vid. Men hon tar et bra. Hon visar stolt upp sin lillebror och skrattar och uppmuntrar honom att spexa och showa.

Sedan kan hon bli otroligt arg och barnslig ibland. Hon skriker och slass och vagrar gora saker som ex satta sig ner pa resturanger. Jag (Lotta) tror det ar en motreaktion pa att hon ar sa duktig och hjalpsam. Hon ar bade stor och liten pa samma gang. Vi pratar mycket med henne om att saker och ting inte ar hennes ansvar for att ta bort en del av hennes sjalvpalagda ansvar. Vi sager att det ar jattekul att hon vill hjalpa oss med allt mojligt och att hon vill ta hand om Matilda men att hon inte maste det. Bara om hon vill. Det ar varat jobb och ansvar, inte hennes.

Bilden: tro inte att det gar att se normal ut nar pappa vill fota...

Hon ar som en fisk i vattnet. Simmar, dyker, hoppar bomben och simmar under vattnet som ingenting bade i pool och i havet.

Pa senare tid verkar hon aven ha kommit pa att Alexander vuxit ocksa. De tva leker valdigt bra nu, inte som forut stor och liten utan mer jambordigt och de har valdigt kul tillsammans.

Party hela natten!

Patrik och jag var pa Half Moon Party (dvs Full Moon Party men under halvmane) igar. Vilket drag! Vi akte bat till on Ko Pha Nang och sedan pickup-taxi mitt ut i skogen och dar var det! Fullt med folk, jattestort dansgolv omringat av 4-5 barer och ett hogt dj-podium. Tung techno med suverant ljud pumpade pa hela natten. En upplevelse! Det var dessutom den forsta natten vi varit har som det var helt stjarnklart. Massor med stjarnor sag man och en knivskarp starkt lysande halvmane. Magiskt.

Men det kostar pa att ga ut och roa sig. Vi kom hem 5.45 och barnen vaknade 6.15. Ingen somn alls med andra ord. Dessutom ont i ben och fotter av att ha dansat i manga timmar. Barnen var dock helt exemplariska idag, de var trevliga och skotsamma hela dagen sa dagen blev ganska OK. Vi hade forvantat oss betydligt varre.

Och ja, vi hade barnvakt. En tjej som jobbar pa hotellet, Rat, som alla tre barnen kommer valdigt bra overens med. Alexander och Linnea har busat mycket med henne och Matilda gar efter henne och vill upp i hennes kna aven om jag (Lotta) ar i narheten. Det ar inte ofta det hander! Natten gick tydligen ganska bra. Linnea hade vaknat och var ledsen for att vi var borta och da vaknade Matilda av hennes skrik sa stackars Rat visste inte vad hon skulle gora sa hon vackte chefen och de forsokte fa Linnea lugn. De lyckades till slut och alla sov sedan resten av natten.

Linnea var arg pa morgonen men vi pratade igenom och det var OK sedan bara vi lovade att inte gora det igen har i Thailand. Det har vi inte tankt heller. Men vi tyckte att EN natt kunde vi atminstone fa roa oss tillsammans pa dessa tolv veckor. Annars turas vi om att ha barnen sa att vi kan ga ut varannan kvall men det ar inte lika kul att ga ivag sjalv. Det ar dock OK att vi gar ut pa natten hemma i Sverige for da har vi ju ingen barnvakt, da har vi ju mormor som Linnea sade.

Lata dagar

Nu har vi varit har nagra dagar och borjar kanna oss hemma. Vi har hittat lite stallen dar vi kan fa billig och god mat, har gatt runt och kollat stranden mm. Stranden har ar inte sa fin men OK(vi har blivit krasna!). Det gar bra att bada och sanden ar mycket grov. Bra att leka i, skon mellan tarna och latt att borsta bort. Det duger gott i o for sig men vi kommer nog att ta nagra turer till andra strander haromkring som ska vara riktiga dromstrander.

Har finns gott om affarer att handla i och det blir lite solglasogon, sandaler mm som vi inte raknat med men det ar ju sa billigt...

I gar var jag (Lotta) pa en thaiboxningsgala i Chaweng. Det var haftigt! Sex matcher varav fyra slutade med knockout. En tjejmatch men den var slut efter drygt en minut och var ratt ojamn. Nagra riktigt bra killmatcher fick vi se och jag ar mycket nojd med kvallen.

Vi trivs som sagt dar vi bor. Vi har hela nedervaningen pa huset som syns pa bilden bakom poolen inkl en stor och insynsskyddad terras. Mycket fint!

Till Ko Samui

Resan till Ko Samui blev inte riktigt som vi tankt oss. Vi tog en minibuss och tankte att den skulle kora oss hela vagen fram till dar vi skulle bo pa Ko Samui, dvs aven folja med pa baten. Praktiskt att slippa ga av och pa baten med tre barn, fyra stora vaskor och tva barnvagnar. Men minibussen var forsenad pga daligt batteri och vi fick dessutom stanna pa vagen och byta vilket gav ytterligare forsening. Nar vi kom fram till Donsak dar farjorna gar var klockan 13.40 och vi skulle kanske kunna komma med baten kl 4, men antagligen inte forran kl 5. No way, tre timmar i en farjeko efter fyra timmars korande. De sade att om vi gick ombord sjalva och lamnade minibussen kunde vi komma med redan kl 2.

Det gjorde vi. Vi slapade och konkade och hann faktiskt ombord med allt. Patrik var valdigt arg och vagrade betala 5000 bath som taxikillarna ville ha. Det pris vi fatt var 4000 till Donsak och nu blev det inte som det var tankt sa han ville bara betala 3500. Dalig forhandlingssituation for dem att sta pa en farja som sulle avga om nagra minuter. De fick till slut 4000 men da hade de fixat och betalat farjebiljetterna och hjalpt oss med allt sa de var inte nojda. De svor nog hela vagen tillbaka...

Sa, dar stod vi da med alla vaskor och allt nere pa bildack med andan i halsen. Men snalla batfolket sade att de skulle kolla allt sa vi gick upp och satte oss daruppe. Batturen tog i tim 30 min och alla var glada hela vagen. Alexander sov en stund. Vi hade sjosjukepiller som vi fatt pa hotellet och de gjorde nog susen. Val framme pa Ko Samui tog vi tva taxis. De trodde Patrik drev med dem men nar de fick se var packning och alla barnen forstod de varfor han insisterat pa tva bilar.

Vi bor pa Eden Bungalows och det ar riktigt fint. Tva rum och en stor terass och vi har annu narmare till poolen har an i Ban Krut... Allt finns precis utanfor dorren pa strandgatan. Det ar relativt dyrt men har finns Tesco Lotus och gar man nagot kvarter fran stranden finns billiga thaistallen att ata pa.

Sista dagen i Ban Krut

Ja, det blev som vi trodde. Vi badade i poolerna, at lunch pa Banklangaow dar vi bodde och at middag pa The Beach pa kvallarna. Varje dag. Lugnt och skont. Barnen blev bra kompisar med de flesta i personalen. De busades en hel del fran bada hall. Och de var manga som gick och sopade blad, rensade i poolen och fixade och donnade hela tiden. Fler personal an gaster definitivt.

Forutom pa lordag-sondag. Da kom busslaster med thailandare och invaderade stallet och stranden. Hela kvallen roade de sig med att sjunga karaoke och slakta hitlat efter hitlat. En plaga att lyssna pa. Men de var valdigt fortjusta i barnen och lekte och sag efter dem sa vi kunde ligga och ta det lite lugnt. De bar omkring pa framforallt Matilda men aven Alexander som ju ar sa bedarande sot nar han vill. De samlades i horder och tog kort pa barnen (vilket hant manga ganger forut ocksa).

I morgon aker vi till Ko Samui och oj vad vi kommer att sakna frukostbuffen. Bilder kommer senare, det verkar vara nagot slags virus pa denna dator sa jag vagar inte ha kameran inkopplad for att ladda upp.

Inte bara solsken...

Som mormor papekade pa telefon ser det ut att alltid vara frid och frojd med oss. Alla ar glada hela tiden och det ar sa fint saaa. Sa ar det forstas inte. Alla tre (fem om vi ska vara arliga...) har sina sidor och det ar en hel del gnall, brak och skrik ocksa. Det hjalper inte att resa till andra sidan jordklotet, trots och vredesutbrott slipper man inte ifran. Det ska forstass ocksa vara med i resedagboken.

Alexander var otroligt pafrestande de forsta tva veckorna. Nagan slags topp pa trotsaldern. Nu ar det battre men han har fatt for sig att det ar kul att sla andra, han boxar till oss da och da helt oprovocerat. Matilda kan han boxa pa sa hon ramlar och blir ledsen medan han skrattar glatt. Han verkar inte fatta att det ar fel och gor ont utan gor det glatt och forvantar sig att man ska skratta tillbaka. Nar man sager at pa skarpen blir han jatteledsen.

Matilda visar mer och mer att hon har ett riktigt hett temperament. Hon blir helt enkelt skitforbannad, stampar med fotterna, spanner hela kroppen, rynkar ogonbrynen och skriker rakt ut nar hon inte far som hon vill. En riktig liten argbigga!

Linnea ar mest avancerad. Hon har ett stort kontrollbehov och vill att allt ska vara exakt som hon tankt sig. Hon blir valdigt arg nar det inte blir sa. Ibland resulterar det i ilskeattacker som pagar en timme eller tva, inte ofta men det hander och da ar hon inte latt att tas med. Knappt nabar. Ofta leder det istallet till att hon borjar smabraka om allt. Hon kan gora sma dumma saker en halv dag tills man till slut tappar talamodet, och hon ger efterslangar till alla langt efter en konflikt egentligen borde vara slut.

Dessutom brakar Linnea och Alexander en hel del med varandra. Hon ska bestamma, han biter ifran och da slar de och sparkar varandra hej vilt. Svart hantera eftersom det oftast ar omojligt att avgora vems fel det var eller vem som borjade eller vem som varit varst. Suck!

Vi beklagar oss och undrar vad vi ska ta oss till ibland. Sedan tanker vi att det kunde varit varre. Hade vi varit hemma skulle detta dessutom kombineras med allt annat som hor vardagen till som att stada, tvatta, diska, fixa mat, passa tider, ga upp en viss tid pa morgonen och komma ivag, blota vinteroveraller som ska av och pa mm... Har kan vi bara ta en ol, titta ut over havet och vanta pa att det gar over. Sa det kanske inte ar sa farligt anda.

Har ar lite bilder pa guldklimparna. Visst ar de sota... :-)

Ban Krut

Sa var det dags att lamna Hua Hin och aka vidare till Ban Krut. Vi sade hej da till alla, inklusive vara sma husdjur: valdigt sota sma geckos som hjalpte till att halla mygg och andra smakryp borta.

Resan tog tva timmar och efter lite irrande var vi till slut framme. Detta ar inget festarstalle precis. Det finns en restaurang pa resorten vi bor pa och ca 500 meter harifran finns en till resturang som heter The Beach och som rekommenderats av manga som varit har tidigare. Pa stranden finns bara nagra solstolar precis dar vi bor, i ovrigt ar den nastan tom forutom nagra uttjanta fiskebatar. Valdigt vacker ar den i alla fall. Tja, det finns inte sa mycket mer har men vi behover ju inte sa mycket mer. Affarer ar det ont om men vi behover inte handla. En glad overraskning var namligen att frukostbuffen ingar. Kanske inte ar sa markvardigt egentligen men det ar en san dar grej som som gor vardagen valdigt mycket lattare for en trebarnsfamilj.




Sjalva stallet bestar av ett 30-tal bungalows och det ar lummigt och mysigt med massor olika vaxter runt husen. Tva frascha pooler varav en ligger precis utanfor varan bungalow (det ar vart hus som syns till vanster pa bilden vid poolen). Kanns ratt lyxigt. Det ar over huvudtaget mycket finare har an vi forvantat oss. Nagot hogre prisniva ocksa men det ar det vart. Vi hade namligen hort att om man ar bankrutt kan man aka till just Ban Krut for dar ar sa otroligt billigt men riktigt sa var det visst inte, i alla fall inte dar vi ar. Men det ar rent och snyggt, finns cyklar att lana, tva stora pooler med barnsektioner, stadning varje dag, frukost ingar och som sagt sa det ar det vart att betala lite mer an jattelite som vi trodde.



Rakt over den glest trafikerade strandvagen ligger stranden. Sanden ar den basta hittills. Som sandladesand ungefar. Ganska grov, skon mellan tarna, latt att leka och grava i och latt att borsta bort. Barnen (och vi vuxna ocksa...) gillar stranden. Det blaser en hel del och vagorna ar hoga vilket ger starka undervattensstrommar. Inte idealiskt for barn att bada, men det gor inte sa mycket. Man kan ga ner i vattnet till knana ungefar och lagga sig ner dar, det racker for svalka. Vill man bada mer ar det ju bara att ta nagon av poolerna. Vi trivs valdigt bra.



Lunchen ater vi pa resturangen pa var resort men pa kvallen gar vi till The Beach. Dar ar billigt och gott och eftersom nagon av personalen har barn finns massor med leksaker precis utanfor pa den ca 30 meter breda stranden, sa det finns bade grejor och barn att leka och gott om plats sa ungarna stortrivs och later mamma och pappa sitta i fred och dricka Chang. Vi gillar det stallet skarpt och kommer formodligen sitta dar och slappa varje kvall vi ar har...







Igar tog vi en tur till den stora (och enda) attraktionen i Ban Krut, telplet pa berget en liten bit harifran. Dar fanns en gigantisk Buddha-figur och ett stort fint tempel. Mycket imponerande. Utsikten var inte heller sa pjakig, man sag mil efter mil at tre hall. Val vart ett besok.

Idag akte vi in till narmaste stad, Bansephan. Eller stad och stad, det var en huvudgata med affarer och marknad och det narmaste man kom en supermarket var seveneleven. Daremot skulle vi fika och hittade mitt i prick direkt. Ett riktigt fik fyllt med tartor, bakelser, kakor och allt annat sott i brodvag man kan tanka sig. Fantastiskt! Linnea ville ha en liten muffin med strossel och Alexander en kula jordgubbsglass. Ansprakslosa barn.... Foraldrarna daremot slog pa stort och bestallde in inte mindre an fyra stora sliskiga bitar tarta. Oj, vad goda de forsta tuggorna var. Sedan rackte det. Men kul att hitta i en liten hala som denna.

Kanchanaburi

Den 2-4 december akte jag (Lotta), Linnea och Alexander till Kanchanaburi. Det var en mycket handelserik resa, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om allt vi fick uppleva och alla snalla och hjalpsamma manniskor vi traffade men det far bli en kortversion.

Vi tog taget fran kungliga tagstationen i Hua Hin. Det fanns bara tredje klass pa tagen till Ban Pong, dar vi skulle byta till buss, sa vi fick ta det. Harda britsar av tra, mycket folk, ingen AC men barnen tyckte det var jattespannande. Folk pratade och skojade med de bada falang-barnen och de stortrivdes. Lite mat och dryck da och da holl humoret uppe.

Efter drygt tre timmar klev vi av taget och skulle hitta busstationen. Forst gick vi fel, det var varmt och vi var trotta och Alexander borjade gnalla. Da kom en kille pa moppe med sidoflak for varor som vi fragat om vagen tidigare. Han tyckte synd om oss och erbjod gratis skjuts. Vi tog plats pa golvet i sidovagnen och korde langs huvudgatan. Folk tittade och tjoade och pekade. Vi sag inte en enda vasterlanning till i den staden sa det var uppenbarligen dagens handelse. Vi skulle aldrig ha hittat busstationen sjalva (som egentligen bara var en hallplats med ett campingbord for biljettforsaljning). Djupt tacksam for hjalpen lyckades jag fa honom att ta emot 100 bath (20 SEK) som tack. Bussen var sliten men trevlig och det tog en timme till Kanchanaburi.

Nar vi klev av (sist av alla eftersom det tog ett tag att komma nerfor trapporna) stod en bekymrad dam med var vaska i handen bredvid bussen. Hon sken upp nar vi kom ut och drog med oss till sin rickshaw, sin cykeltaxi. Det var tre kilometer till Sams House sa vi kunde absolut inte ga sa hon. Jag fragade lite snallt om det inte skulle bli lite tungt med tre personer och en tung vaska men inte da. Hon stuvade upp oss och vaskan och korde ivag. Det tog tjugo minuter och det var riktigt tungt for henne, det syntes, men hon var lika glad for det.

Det fanns flera researrangorer pa var gata och nar vi fatt lite mat i magen bestallde jag en heldagstur hos en av dem. Morgonen efter hamtades vi av en minibuss kl 8.

Forst fick vi rida elefant. Det hade vi ju gjort forr men inte som nu genom riktig djungel och ner och vada uppstroms i stora floden. Sista tio minuterna fick jag kora, dvs sitta pa elefantens nacke. Det var svart att halla sig fast, sarskilt som nagra killar framfor (som inte sjalva vagade rida pa elefantens rygg) matade var elefant med bananer hela tiden sa att snabel och huvud for upp och ner och at sidan och jag fick verkligen jobba for att halla mig kvar. Men vi overlevde.

Sedan akte vi bambuflotte nerfor floden. Det var fantaskitsk! Det var helt stilla, bara flodens sus och diverse djur och faglar som lat lite da och da. Vi flot fort fram genom djungeln en ganska lang stund pa det morka vattnet och det var vackert och overkligt.

Efter det akte vi vidare till Erawan vattenfall. Fantastiskt vackert. Smaragdgront vatten, vackra fiskar, stora klippor och hoga vattenfall. Som i en drom.

Sen akte vi till en grotta med en stor Buddhastaty inuti. Vi fick ga en bit pa det beromda jarnvagssparet The Death Railway for att komma till grottan. Sedan gick vi tillbaka och tog taget nagra stationer. Man fick en bild av hur det kunde vara for det tusentals som miste livet nar jarnvagen byggdes under andra varldskriget. Taget slingrade sig fram langs bergvaggarna och at ena hallet fanns bara ett brant stup. Langt nere i dalen sag man hus och en stor flod.

Nar vi kom tillbaka till stan gick vi och at och tittade pa den beromda bron over vattnet. Den var upplyst eftersom det pagick en festival just nar vi var dar. Senare pa kvallen var det ljusshow och fyrverkeri dar men det hade varit en lang dag och vi var valdigt trotta alla tre sa det orkade vi inte riktigt med att vanta pa.

Dagen efter akte vi och tittade pa bron. Vi gick ut en bit och da - ve och fasa - kom ett tag. Det fanns inte plats for gaende nar taget kom sa vi skyndade oss till en liten plattform som stack ut. Nar taget kort forbi insag jag att det fanns inga staket pa stora delar av bron. Bara elledningar, sedan rakt ner i floden (langt ner) jag blev ratt radd och fick snabbt ivag oss till fast land. Hu, jag far angest nar jag tanker pa det...

Sen var det dags att aka hem igen. Jag foreslog forsiktig att vi skulle ta en minibuss tillbaka men det blev stora protester. Vi skulle aka riktig buss och tag var barnen overens om! Jobbigt tankte jag men bra for resekassan. Minibuss skulle kosta minst 3500 bath. Att aka kommunalt kostade sammanlagt knappt 300 bath (dvs knappt 70 kr for oss alla tre t o r). Ganska otroligt egentligen. OK, vi tog i alla fall bussen och taget och ungarna var lika nojda och uppspelta som pa ditresan. Folk runtomkring var glada och nyfikna pa oss, de enda falangerna pa hela taget tror jag, och barnen holl show hela vagen. Efter drygt sex timmar var vi tillbaka i Hua Hin och aterforenades med de andra pa var lilla kiosk over en fried rice och en valfortjant chang (alt vatten for vissa).

Corner bar och Indisk mat

Idag letade vi oss ner till stan och tog en ol pa Corner bar. Sen gick vi vidare och at en god maltid pa det som ska vara den basta Indiska resturangen i HH.