Kanchanaburi

Den 2-4 december akte jag (Lotta), Linnea och Alexander till Kanchanaburi. Det var en mycket handelserik resa, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om allt vi fick uppleva och alla snalla och hjalpsamma manniskor vi traffade men det far bli en kortversion.

Vi tog taget fran kungliga tagstationen i Hua Hin. Det fanns bara tredje klass pa tagen till Ban Pong, dar vi skulle byta till buss, sa vi fick ta det. Harda britsar av tra, mycket folk, ingen AC men barnen tyckte det var jattespannande. Folk pratade och skojade med de bada falang-barnen och de stortrivdes. Lite mat och dryck da och da holl humoret uppe.

Efter drygt tre timmar klev vi av taget och skulle hitta busstationen. Forst gick vi fel, det var varmt och vi var trotta och Alexander borjade gnalla. Da kom en kille pa moppe med sidoflak for varor som vi fragat om vagen tidigare. Han tyckte synd om oss och erbjod gratis skjuts. Vi tog plats pa golvet i sidovagnen och korde langs huvudgatan. Folk tittade och tjoade och pekade. Vi sag inte en enda vasterlanning till i den staden sa det var uppenbarligen dagens handelse. Vi skulle aldrig ha hittat busstationen sjalva (som egentligen bara var en hallplats med ett campingbord for biljettforsaljning). Djupt tacksam for hjalpen lyckades jag fa honom att ta emot 100 bath (20 SEK) som tack. Bussen var sliten men trevlig och det tog en timme till Kanchanaburi.

Nar vi klev av (sist av alla eftersom det tog ett tag att komma nerfor trapporna) stod en bekymrad dam med var vaska i handen bredvid bussen. Hon sken upp nar vi kom ut och drog med oss till sin rickshaw, sin cykeltaxi. Det var tre kilometer till Sams House sa vi kunde absolut inte ga sa hon. Jag fragade lite snallt om det inte skulle bli lite tungt med tre personer och en tung vaska men inte da. Hon stuvade upp oss och vaskan och korde ivag. Det tog tjugo minuter och det var riktigt tungt for henne, det syntes, men hon var lika glad for det.

Det fanns flera researrangorer pa var gata och nar vi fatt lite mat i magen bestallde jag en heldagstur hos en av dem. Morgonen efter hamtades vi av en minibuss kl 8.

Forst fick vi rida elefant. Det hade vi ju gjort forr men inte som nu genom riktig djungel och ner och vada uppstroms i stora floden. Sista tio minuterna fick jag kora, dvs sitta pa elefantens nacke. Det var svart att halla sig fast, sarskilt som nagra killar framfor (som inte sjalva vagade rida pa elefantens rygg) matade var elefant med bananer hela tiden sa att snabel och huvud for upp och ner och at sidan och jag fick verkligen jobba for att halla mig kvar. Men vi overlevde.

Sedan akte vi bambuflotte nerfor floden. Det var fantaskitsk! Det var helt stilla, bara flodens sus och diverse djur och faglar som lat lite da och da. Vi flot fort fram genom djungeln en ganska lang stund pa det morka vattnet och det var vackert och overkligt.

Efter det akte vi vidare till Erawan vattenfall. Fantastiskt vackert. Smaragdgront vatten, vackra fiskar, stora klippor och hoga vattenfall. Som i en drom.

Sen akte vi till en grotta med en stor Buddhastaty inuti. Vi fick ga en bit pa det beromda jarnvagssparet The Death Railway for att komma till grottan. Sedan gick vi tillbaka och tog taget nagra stationer. Man fick en bild av hur det kunde vara for det tusentals som miste livet nar jarnvagen byggdes under andra varldskriget. Taget slingrade sig fram langs bergvaggarna och at ena hallet fanns bara ett brant stup. Langt nere i dalen sag man hus och en stor flod.

Nar vi kom tillbaka till stan gick vi och at och tittade pa den beromda bron over vattnet. Den var upplyst eftersom det pagick en festival just nar vi var dar. Senare pa kvallen var det ljusshow och fyrverkeri dar men det hade varit en lang dag och vi var valdigt trotta alla tre sa det orkade vi inte riktigt med att vanta pa.

Dagen efter akte vi och tittade pa bron. Vi gick ut en bit och da - ve och fasa - kom ett tag. Det fanns inte plats for gaende nar taget kom sa vi skyndade oss till en liten plattform som stack ut. Nar taget kort forbi insag jag att det fanns inga staket pa stora delar av bron. Bara elledningar, sedan rakt ner i floden (langt ner) jag blev ratt radd och fick snabbt ivag oss till fast land. Hu, jag far angest nar jag tanker pa det...

Sen var det dags att aka hem igen. Jag foreslog forsiktig att vi skulle ta en minibuss tillbaka men det blev stora protester. Vi skulle aka riktig buss och tag var barnen overens om! Jobbigt tankte jag men bra for resekassan. Minibuss skulle kosta minst 3500 bath. Att aka kommunalt kostade sammanlagt knappt 300 bath (dvs knappt 70 kr for oss alla tre t o r). Ganska otroligt egentligen. OK, vi tog i alla fall bussen och taget och ungarna var lika nojda och uppspelta som pa ditresan. Folk runtomkring var glada och nyfikna pa oss, de enda falangerna pa hela taget tror jag, och barnen holl show hela vagen. Efter drygt sex timmar var vi tillbaka i Hua Hin och aterforenades med de andra pa var lilla kiosk over en fried rice och en valfortjant chang (alt vatten for vissa).